Nu handlar våra dagar mest om väntan.
En vecka kvar till beräknat datum och vi känner oss såklart oerhört förväntansfulla , men också en aningens nervösa..Eller iallafall jag.
Fredric är som alltid lugn som en filbunke och läääängtar till tusen!
Medan jag oroar mig för själva förlossningen, smärtan. ifall något skulle gå fel osv…Ansvaret för en annan människa…Många tankar som snurrar. Men försöker fokusera på det positiva och faktum att vi nu står inför det absolut häftigaste i livet.
Att bli föräldrar.
Det känns vidunderligt stort och alldeles, alldeles underbart.
Om lilla bebis bara ville ta och komma ut nu…
Familjen har alla fått gissa födelsedag, vikt, längd och kön och som jag hade hoppats att min svärmors gissning den 17:e maj hade stämt. Men icke…Inte heller papsen el svägerskan hade rätt som gissade på igår och idag.
Jag och Fredric har båda gissat 7 juni (helt ovetande om den andres gissning) och dit känns det ju som en evighet just nu…
 |
| Nu är det bara bebis som fattas… |
Ja, ja..medans vi väntar så fixar vi med diverse bebisgrejer, jag har passat på att sova mycket och faktiskt även jobbat lite…För att det är roligt och får tiden att gå…
Lämna ett svar