Jag kommer ihåg när jag var 16 år gammal och hade precis landat i Melbourne, Australien, för mitt första riktiga äventyr utomlands på egen hand… Året var 1996 och på den tiden fanns knappt internet el e-mail.
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var rått och kallt och att deras “Iced coffee” var det bästa som fanns..Jag såg fram mot att få se koalor och kängurus och 40 graders värme mer än halva året…
Jag landade mitt i Australiens vinter och ingenting blev som jag tänkt mig.
Efter 4 dagar i landet, fick jag problem med njurarna och fick akut läggas in på sjukhus. Blev några tuffa månader som följde och idag förundras jag över hur jag pallade…ingen som helst kontakt med familj el vänner förutom snigelpost och ett telefonsamtal i månaden till mina föräldrar, som varade max 5 min!
Tacka vet jag dagens tekonologi. Jag och min undebara brorson kan pussas genom cyber rymden (vi skickar slängkyssar till varandra) och jag och sambon kan åtminstone säga godnatt till varandra varenda dag.. Jag och mamsen har mycket bättre kontakt idag än när jag bor hemma i Sverige..
Det betyder jättemycket för mig..Världen är idag ganska liten och jag vet inte om jag hade valt att bo utomlands om inte Skype, messenger och facebook fanns..
Undrar hur det ser ut om 20 år och vad mina framtida barn tycker..
De kommer nog förundras över de 100-tal brev jag skickade till min dåvarande pojkvän i Sverige, familj och vänner 1996-1997 🙂
Lämna ett svar