För ett par helger sedan åkte Fredric med barnen och sina föräldrar till Trysil, där de skulle vandra, cykla och ha det allmänt gött, medan jag var kvar hemma i Sverige för att jobba ikapp innan vår resa till Sydafrika senare denna månad.
På lördagen får jag samtal från Fredrics pappa som berättar att Fredric varit i en mountainbike-olycka och körs i ambulans till närmaste sjukhus för att därifrån flygas vidare i helikopter… Ingen som riktigt vet vad som hänt mer än att han ramlat ordentligt och fortfarande hade varit vid medvetande när ambulansen körde iväg. Jag fick ett nummer som man kan ringa för att få reda på vilket sjukhus han hamnat på.
När vi avslutade samtalet var jag naturligtvis i chock och tusen tankar snurrade i huvudet!
Jag ringde numret som jag fått men där kunde de inte ge någon information utan bad mig återkomma lite senare. Fredric hade ingen plånbok på sig, så ingen visste hans namn.
Efter många samtal fram och tillbaka och ett par timmar i ovisshet, fick vi äntligen bekräftat att han flugits med helikopter till Oslo, och var vid liv.
Visade sig att han brutit ett flertal revben, bröstbenet, ett nyckelben och punkterat ena lungan.
När vi sent på lördagskvällen kom fram till sjukhuset i Oslo, låg han i respirator så han kunde inte prata men han var helt med och försökte teckna “förlåt” i min hand…och just där och då sköljde lättnaden över mig.
Brutna ben läker. Han skulle överleva.
Efter några dagar flyttades han från intensiven, för att en vecka efter olyckan, få ambulanstransport hem till Sverige och sjukhuset här i Karlstad.
Under hela den här perioden har vi haft helt fantastisk uppbackning av familj och vänner som tagit hand om mig och våra barn och hjälpt till med all logistik hemmavid så att jag har kunnat pendla fram och tillbaka till Oslo.
Vi är såååå otroligt tacksamma för ALLT och har flera ggr under den här tiden pratat om vad glada vi är för att vi bor i Sverige just nu och har alla dessa helt otroliga människor i vårat liv.
Ni är helt enkelt BÄST!
Och Fredric..? Jodå, han är på benen igen och nu fått komma hem och försöker vila och återhämta sig så snabbt han bara kan och orkar. Trodde aldrig att han skulle tillfriskna såpass snabbt som han gjort!
Vi har ju en resa bokad till Sydafrika om drygt en vecka och den är han helt inställd på att han ska med på (!)…Men vi får se. Lungan ska röntgas en sista gång och ser allt ok ut, så ska det inte vara några problem att få flyga…De brutna benen läker ju så småningom, även om han såklart har och kommer ha väldigt ont ett bra tag framöver.
Själv tackar jag våra skyddsänglar för att det trots allt gick så bra som det gjorde och är innerligt tacksam över att ha min lilla flock samlad igen…
Var rädda om varandra!
Vilken chock det måste ha varit! Men också vilken tur att det gick så bra!