Efter flera års längtan har vår stora dröm äntligen gått i uppfyllelse och i fredags fick vi hämta hem henne: Ariosa, el Berit som hon nu så snällt får heta.
Ända sedan vi sorgligt nog fick ta bort Fredrics förra hund Zeke för snart 5 år sedan, så har saknaden efter hund varit stor men eftersom vi inte varit permanent bosatta varken i Sverige el Sydafrika, så har det helt enkelt inte funkat att ha vovve.
Men nu när vi till slut tagit beslutet att ha Sverige som bas och åka ner till Sydafrika i kortare perioder, kom Fredrics goda vän J med ett förslag om att vi kanske kunde köpa en hund tillsammans med henne (Hon har själv kennel och föder upp just den här rasen, Corgi) och att den hunden isåfall kan bo hos dem när vi är i Sydafrika…
Efter att ha diskuterat fram och tillbaka och verkligen tänkt och sovit på saken både en och två ggr, var vi båda rörande överens om att detta skulle passa oss perfekt.
Och nu är hon här.
Vår fjärde familjemedlem och världens gulligaste och goaste lilla valp. Om ni frågar mig och Fredric dvs.
Wilmer, ja han är enormt nyfiken på henne och vill gärna dra och nypa i henne (lite för hårdhänt ska tilläggas), men blir ofta svartsjuk så fort vi gosar med Berit och kräver att själv få sitta i knä och vill ha extra mycket kramar. Förmodligen en liknande reaktion som om det hade varit ett yngre syskon som gjorde entré.
Men redan nu kan man se att Wilmer och Berit kommer ha mycket kul ihop framöver…
Vår lilla familj.
Den känslan alltså.
Alltså, den är ju så söt så man går av!
Men hjälp så söt man kan vara!!! 🙂
Åh, ljuvlig. Grattis. Hoppas ni vill komma och hälsa på Bohuslän i sommar, och visa upp era två nya familjemedlemmar. Det hade varit mysigt. Kram. /Linda och gänget.
Ja, hon är bedårande.
Ska absolut försöka resa lite i sommar och då kanske vi kikar förbi hos er Linda. Grattis förresten till vinsten i Apollos tävling. Det är ni sååå värda! Kram!